Mota Olle i grind, eller möta Olle i grind?

Olle står i grind och vill komma in…du vet vem han är men du känner
honom inte…alla vet vem han är och väldigt många har lärt känna
honom…tyvärr. Det är få som inte vet vem han är och dom är lyckligt
ovetande om att Olle inte är bra för någon…men det är det många som
väljer att lära känna Olle…
Olle står där vid grinden…med en påse i varje hand och tycks vilja ha lite
sällskap. I påsarna har han saker som han vet att du kan vara beredd att ta
emot…om du bara kommer tillräckligt nära honom. Om du bara öppnar
grinden. Han ser trevlig ut den där Olle…men sliten. Han ser ut som han
inte orkar röra sig…han står väldigt still. Du står och tittar på honom från
ditt köksfönster..och ibland tycks han till och med vara osynlig. Han står
och väntar på att du skall komma ut och möta honom vid grinden…så han
kan ge dig påsarna. Han är tålmodig och seg…han är beredd att vänta länge
på dig. Han har saker där som du bara kan få om du väljer att möta honom.
Du undrar vad han har i dessa påsar. Hade du haft nån brevid dig i köket
nu så skulle det sannolikt vara nån som kunde berätta för dig…vad han bär
på…vad han vill ge dig….och hur det blir om du tar emot det.
Han har saker som du kommer att må dåligt
av…muskelvärk…migrän…stelhet…nedstämdhet och
depression…osympatiska egenskaper som skapar dåligt samvete och ohälsa
i dig som partner, förälder, vän och kollega på jobbet…destruktiv stress
som äter upp dig och kanske förgör
dig…ångest…hjärtklappning…håglöshet…kronisk trötthet…ja det får plats
mycket i de där påsarna.
Om du väljer att gå ut och möta Olle kommer du dessutom att få med dig
ytterligare en del saker som ligger i påsarna…om du frågar Olle skulle han
säga att du får dom på köpet…det är förundran…frustration…sorg…och
frågetecken…massor av frågetecken och utropstecken som ligger huller om
buller i påsarna…
Hur blev det så här? Vad gjorde jag? När blev det så här? Jag vill inte ha
dessa påsar!
Men…när du väl tagit emot påsarna kommer du inte att kunna lämna
tillbaka dom…möjligtvis en del av sakerna… kanske de flesta sakerna om
du har tur…men inte alla. Du kommer inte att kunna kasta dem…eller
gömma dem…du kommer att få dras med dem och lära dig leva med dem.
Du gick ut för att möta Olle i grind…släppa in honom…så han kunde ge dig
påsarna…
Eller?
Kanske du valde att stå kvar i fönstret…vara stark… och inte möta
honom…utan mota honom…och i stället möta dig själv? Du kanske valde
att låta honom stå där.. med vetskapen att han inte är en särskilt trevlig
typ… så tänkte du kanske: så länge jag inte möter honom så kommer han
inte nära…han tröttnade och gick sin väg…Olle i grind.
Kanske du valde det goda livet…livet som ger dig
glädje…inspiration…kraft och glädje…styrka att stå emot när det
blåser…energi…livet som tillåter dig att vila..och återhämta dig när du
behöver för att uppleva balans och harmoni…
Skulle du möta Olle i grind..eller skulle du mota Olle i grind???
Kanske har du redan mött honom…då vill jag be dig att se det som en av
dina viktiga uppgifter i livet att varna andra för att lära känna Olle. Berätta
för dom att Olle är en sån som suger livsandarna ur en…och som aldrig
tillåter dig att vara lycklig och tillfreds med livet. En sån som gläds åt din
olycka och verkar trivas med dig när du mår dåligt av stress. Vem vill ha
en sån vän?

Oro – Att tro att något skall gå fel!

Varför oroar vi oss? Vad är det som gör att vi går runt med en nästan ständig ängslan? Oroar vi oss för onödiga saker? Vad oroar du dig för? Att du skall snubbla och någon ser? Att någon du älskar skall bli sjuk? Att du har trasiga trosor eller golfstrumpor (läs strumpor med hål i) på dig om du måste åka akut till sjukhuset? Eller kanske att åskan går? Att du inte får leva tillräckligt länge för att se dina barn växa upp och bli lyckliga? Att ditt barn vill ha mohikanfrisyr och svart nagellack?

Jag oroar mig ibland. När jag inte är tillräckligt stark och balanserad för att kunna stå emot. Då oroar jag mig för att jag skall bli sjuk. För smärtan jag antagligen behöver gå igenom om jag skulle bli sjuk. För att någon jag älskar skall bli sjuk. Jag oroar mig för allt våld och hat som finns i världen och som kommer allt närmare. Jag oroar mig för att någon vass datahacker skall gå in i våra banksystem och släcka ner så vi inte kan köpa mat (kanske det är bra att spara pengar i madrassen ändå) eller annat vi måste ha för att överleva. Jag oroar mig för att vi förstör moder jord genom allt skräp,  avverkning av skog, allt gift som tillverkas och säljs för att någon eller några skall tjäna ännu mer pengar. Efter en stund inser jag att ingenting blir bättre av oro. Och så börjar jag tänka på allt som är bra i mitt liv. Tänka på allt jag har att vara tacksam för. Vad jag har just nu.

Oavsett vad vi oroar oss  för så låt inte orostankarna ta över makten. För mycket och onödig oro skapar negativa och destruktiva tankar…som i sin tur skapar ett stort läckage av vår livskraft. Det här med oro gör att vi låter oss invaggas i falsk trygghet.

De tre främsta försvaren för oro är Ansvar, Kontroll och Motivation.

Ansvar för att vi tror att det uppfattas som ett positivt personlighetsdrag eftersom det visar att vi bryr oss. Dessutom har vi en benägenhet att oroa oss ”för säkerhets skull” och tror att om vi inte oroar oss leder saker och ting till katastrof.

Kontroll för att oron får oss att känna att vi har större kontroll över situationer och gör oss säkrare på våra val och våra beslut. Genom att tänka så det knakar så förbereder vi oss  på det värsta…och ju mer vi tänker desto mer tror vi att vi har kontroll.

Motivation för att vi tror att oron motiverar oss att få saker och ting gjorda.

Tänk om vi kunde lära oss att oroa oss först när det finns något att oroa oss för. Tänk om vi kunde bli medvetna om och tänka att oron inte hjälper oss att ha kontroll (det gör förresten inget annat heller) utan försvagar oss och bryter ner oss både fysiskt och mentalt.  Att oroa sig för att tro att något skall gå fel gör att vi inte kan leva fullt ut i nuet.

Naturligtvis menar jag nu inte att vi genast skall sluta oroa oss…att vi aldrig mer ska oroa oss. Det skulle inte gå eftersom hjärnan och nervsystemet har en inbyggd ”orosavdelning”. Men från begynnelsen användes den i syfte att vaka, spana och vänta in faror som fanns därute. Rovdjur som skulle äta…eller ätas. Dessutom skulle vi bli känslokalla och inte speciellt medkänsliga och medmänskliga. Men vi gör klokt i att tänka när vi blir oroliga: Behöver jag oroa mig? Kanske, kanske inte. Kommer det att hända färre otrevliga saker om jag ororar mig mer för säkerhets skull? Absolut inte! Kan jag förändra något till det bättre om jag oroar mig? Sannolikt inte! Mår jag bättre om jag oroar mig? Nej!

Så oroa dig lite mindre och tänk på vad du har här och nu som är bra!

Tro på dig själv och din styrka

 

Tid är en bristvara…vadå bristvara?

Hur kan man säga att tid är en bristvara? Jag menar, det finns ju hur mycket tid som helst! En bristvara för mig är något det finns väldigt lite av. Något som är svårt att få tag i…något sällsynt liksom…som det finns för lite av och som man förbrukar utan att det kommer nytt. Tid finns det ju hur mycket som helst av. Eller nja mycket av i alla fall. Mycket mer än vad vi tror. Och det kommer ny tid hela tiden. Så här är det: Ett dygn har 24 timmar. Det går sju dygn på en vecka…det blir 168 timmar. En månad har ca 30 dagar…det blir 720 timmar. Det går 12 månader på ett år…det blir 8640 timmar! Jamen, hur kan man säga att tid är en bristvara???

Jag tänker så här: Eftersom vi fyller tiden med alldeles för mycket aktiviteter så blir det för lite tid över till det som vi egentligen borde prioritera lite mer. Sådant som återhämtning, sitta ner och lösa livets gåta tillsammans med våra kloka barn. Låta katten, hunden eller sköldpaddan hjälpa oss genom att visa oss hur stresshantering går till på riktigt. Sitta. Titta. Lyssna på andra. På sig själv. Känna efter. Hålla båda händerna runt temuggen när vi dricker te och inte den ena om mobilen. Andas hela vägen ner…och hela vägen upp. Allt detta som vi skulle behöva göra för att må bra prioriterar vi bort! Det ger oss en upplevelse av att tiden blir en bristvara.  Det är ju så att oavsett vad du gör…eller inte gör så är ju tiden densamma. Så det är ju inte hur mycket tid du har utan vad du gör med tiden som är grejen. Alla har vi blivit tilldelade lika många timmar så vi kan inte skylla på att det är orättvist. Vad gör du med alla dina timmar? Vad skulle du vilja hinna med som du inte gör idag? Prioritera om! Försök förstå dig själv och vad du har för kapacitet i vardagen. Sänk ribban och andas hela vägen ner…och hela vägen upp!

 

TIDSKAMPEN.

Kämpar du mot klockan? Slåss du mot tiden under större delen av dygnet? Varför? Tiden är något som vi människor har skapat för att ha något att förhålla oss till. Precis som med alla förhållanden vi har till våra nära och kära så mår vi bäst när vi har ett sunt och balanserat förhållande till tiden. Sluta kämpa! Sluta tävla med tiden! Under en hel dag kanske du ”tjänar” några minuter. När kvällen kommer orkar du inte utnyttja dessa minutrar utan kraschar i soffan eller sängen. Till vilken nytta? Följden blir att du inte orkar något till slut. Följden blir att du går in i väggen. Du kanske klarar dig i många år men väggen kommer närmare och närmare. Bli medveten om när du stressar. Stanna upp och känn efter om du verkligen behöver stressa eller om det bara är ett mönster du har skapat i ditt liv för att känna dig duktig. Var rädd om dig!

Stress som leder till brustet hjärta

Långvarig stress kan leda till livshotande sjukdomar och tillstånd redan i ung ålder. Det är så VIKTIGT att du lär dig att våga sätta gränser! Gränser som gör att du kan sänka stressen till en nivå som du känner att du orkar med och har kapacitet till. Snälla du, blunda inte för detta och tänk till innan det är försent!
I Malou efter 10 har detta med hjärtinfarkt och brustet hjärta-syndrom hos kvinnor äntligen fått uppmärksamhet genom att Malou intervjuvar en professor i kardiologi om ämnet! Titta, lyssna och reflektera!
Titta på klippet här:
himmel, solnedgång, två kvinnor hoppar och håller i hjärta balonger

Stress

STRESS är en reaktion i kroppen som händer när Du hamnar i pressade situationer. Kroppen börjar utsöndra stresshormoner för att ge Dig extra kraft och energi. För urtidsmänniskan var en stressreaktion ett sätt att klara livhanken. Idag försöker vi klara livet så gott det går. Problemet är att vi har ett konstant stresspåslag som gör att vi inte har förmågan att klara av att hålla oss till den positiva stress som vi faktiskt behöver. Kroppen glider sakta men säkert och helt omärkbart över i en fas som gör att vi börjar överskrida vår kapacitet och hamnar i en destruktiv och negativ stress. Vi kör med gasen i botten…ända tills utmattning, kronisk trötthet, depression är ett faktum. Varför gör vi så mot våra kroppar? Jag vill påstå att det är väldigt enkelt att lära sig hantera sin stress, var och en, och därmed kunna öka vårt välbefinnande och vår hälsa. Då kan vi också lära oss att känna oss effektiva, få saker och ting gjorda och samtidigt kunna njuta av livet! Innan det är försent. Tänk vilken härlig känsla att kunna räcka till och att få känna sig nöjd utan att stressa! Det är Du själv som tar ansvar för Ditt liv. Det är ingen annan som gör åt Dig. Det är Du som behöver bestämma vad Du vill göra för att leva ett bra liv. Det är bara Du som kan göra dina egna val och ta Dina egna beslut!

Om Du kunde förändra något i Ditt liv – vad skulle det vara?