Månadsarkiv: augusti 2017

Oro – Att tro att något skall gå fel!

Varför oroar vi oss? Vad är det som gör att vi går runt med en nästan ständig ängslan? Oroar vi oss för onödiga saker? Vad oroar du dig för? Att du skall snubbla och någon ser? Att någon du älskar skall bli sjuk? Att du har trasiga trosor eller golfstrumpor (läs strumpor med hål i) på dig om du måste åka akut till sjukhuset? Eller kanske att åskan går? Att du inte får leva tillräckligt länge för att se dina barn växa upp och bli lyckliga? Att ditt barn vill ha mohikanfrisyr och svart nagellack?

Jag oroar mig ibland. När jag inte är tillräckligt stark och balanserad för att kunna stå emot. Då oroar jag mig för att jag skall bli sjuk. För smärtan jag antagligen behöver gå igenom om jag skulle bli sjuk. För att någon jag älskar skall bli sjuk. Jag oroar mig för allt våld och hat som finns i världen och som kommer allt närmare. Jag oroar mig för att någon vass datahacker skall gå in i våra banksystem och släcka ner så vi inte kan köpa mat (kanske det är bra att spara pengar i madrassen ändå) eller annat vi måste ha för att överleva. Jag oroar mig för att vi förstör moder jord genom allt skräp,  avverkning av skog, allt gift som tillverkas och säljs för att någon eller några skall tjäna ännu mer pengar. Efter en stund inser jag att ingenting blir bättre av oro. Och så börjar jag tänka på allt som är bra i mitt liv. Tänka på allt jag har att vara tacksam för. Vad jag har just nu.

Oavsett vad vi oroar oss  för så låt inte orostankarna ta över makten. För mycket och onödig oro skapar negativa och destruktiva tankar…som i sin tur skapar ett stort läckage av vår livskraft. Det här med oro gör att vi låter oss invaggas i falsk trygghet.

De tre främsta försvaren för oro är Ansvar, Kontroll och Motivation.

Ansvar för att vi tror att det uppfattas som ett positivt personlighetsdrag eftersom det visar att vi bryr oss. Dessutom har vi en benägenhet att oroa oss ”för säkerhets skull” och tror att om vi inte oroar oss leder saker och ting till katastrof.

Kontroll för att oron får oss att känna att vi har större kontroll över situationer och gör oss säkrare på våra val och våra beslut. Genom att tänka så det knakar så förbereder vi oss  på det värsta…och ju mer vi tänker desto mer tror vi att vi har kontroll.

Motivation för att vi tror att oron motiverar oss att få saker och ting gjorda.

Tänk om vi kunde lära oss att oroa oss först när det finns något att oroa oss för. Tänk om vi kunde bli medvetna om och tänka att oron inte hjälper oss att ha kontroll (det gör förresten inget annat heller) utan försvagar oss och bryter ner oss både fysiskt och mentalt.  Att oroa sig för att tro att något skall gå fel gör att vi inte kan leva fullt ut i nuet.

Naturligtvis menar jag nu inte att vi genast skall sluta oroa oss…att vi aldrig mer ska oroa oss. Det skulle inte gå eftersom hjärnan och nervsystemet har en inbyggd ”orosavdelning”. Men från begynnelsen användes den i syfte att vaka, spana och vänta in faror som fanns därute. Rovdjur som skulle äta…eller ätas. Dessutom skulle vi bli känslokalla och inte speciellt medkänsliga och medmänskliga. Men vi gör klokt i att tänka när vi blir oroliga: Behöver jag oroa mig? Kanske, kanske inte. Kommer det att hända färre otrevliga saker om jag ororar mig mer för säkerhets skull? Absolut inte! Kan jag förändra något till det bättre om jag oroar mig? Sannolikt inte! Mår jag bättre om jag oroar mig? Nej!

Så oroa dig lite mindre och tänk på vad du har här och nu som är bra!

Tro på dig själv och din styrka

 

Tid är en bristvara…vadå bristvara?

Hur kan man säga att tid är en bristvara? Jag menar, det finns ju hur mycket tid som helst! En bristvara för mig är något det finns väldigt lite av. Något som är svårt att få tag i…något sällsynt liksom…som det finns för lite av och som man förbrukar utan att det kommer nytt. Tid finns det ju hur mycket som helst av. Eller nja mycket av i alla fall. Mycket mer än vad vi tror. Och det kommer ny tid hela tiden. Så här är det: Ett dygn har 24 timmar. Det går sju dygn på en vecka…det blir 168 timmar. En månad har ca 30 dagar…det blir 720 timmar. Det går 12 månader på ett år…det blir 8640 timmar! Jamen, hur kan man säga att tid är en bristvara???

Jag tänker så här: Eftersom vi fyller tiden med alldeles för mycket aktiviteter så blir det för lite tid över till det som vi egentligen borde prioritera lite mer. Sådant som återhämtning, sitta ner och lösa livets gåta tillsammans med våra kloka barn. Låta katten, hunden eller sköldpaddan hjälpa oss genom att visa oss hur stresshantering går till på riktigt. Sitta. Titta. Lyssna på andra. På sig själv. Känna efter. Hålla båda händerna runt temuggen när vi dricker te och inte den ena om mobilen. Andas hela vägen ner…och hela vägen upp. Allt detta som vi skulle behöva göra för att må bra prioriterar vi bort! Det ger oss en upplevelse av att tiden blir en bristvara.  Det är ju så att oavsett vad du gör…eller inte gör så är ju tiden densamma. Så det är ju inte hur mycket tid du har utan vad du gör med tiden som är grejen. Alla har vi blivit tilldelade lika många timmar så vi kan inte skylla på att det är orättvist. Vad gör du med alla dina timmar? Vad skulle du vilja hinna med som du inte gör idag? Prioritera om! Försök förstå dig själv och vad du har för kapacitet i vardagen. Sänk ribban och andas hela vägen ner…och hela vägen upp!