Tid är en bristvara…vadå bristvara?

Hur kan man säga att tid är en bristvara? Jag menar, det finns ju hur mycket tid som helst! En bristvara för mig är något det finns väldigt lite av. Något som är svårt att få tag i…något sällsynt liksom…som det finns för lite av och som man förbrukar utan att det kommer nytt. Tid finns det ju hur mycket som helst av. Eller nja mycket av i alla fall. Mycket mer än vad vi tror. Och det kommer ny tid hela tiden. Så här är det: Ett dygn har 24 timmar. Det går sju dygn på en vecka…det blir 168 timmar. En månad har ca 30 dagar…det blir 720 timmar. Det går 12 månader på ett år…det blir 8640 timmar! Jamen, hur kan man säga att tid är en bristvara???

Jag tänker så här: Eftersom vi fyller tiden med alldeles för mycket aktiviteter så blir det för lite tid över till det som vi egentligen borde prioritera lite mer. Sådant som återhämtning, sitta ner och lösa livets gåta tillsammans med våra kloka barn. Låta katten, hunden eller sköldpaddan hjälpa oss genom att visa oss hur stresshantering går till på riktigt. Sitta. Titta. Lyssna på andra. På sig själv. Känna efter. Hålla båda händerna runt temuggen när vi dricker te och inte den ena om mobilen. Andas hela vägen ner…och hela vägen upp. Allt detta som vi skulle behöva göra för att må bra prioriterar vi bort! Det ger oss en upplevelse av att tiden blir en bristvara.  Det är ju så att oavsett vad du gör…eller inte gör så är ju tiden densamma. Så det är ju inte hur mycket tid du har utan vad du gör med tiden som är grejen. Alla har vi blivit tilldelade lika många timmar så vi kan inte skylla på att det är orättvist. Vad gör du med alla dina timmar? Vad skulle du vilja hinna med som du inte gör idag? Prioritera om! Försök förstå dig själv och vad du har för kapacitet i vardagen. Sänk ribban och andas hela vägen ner…och hela vägen upp!

 

Om Laila Stenroos

Jag heter Laila Stenroos och arbetar som stressterapeut & avspänningspedagog. Jag arbetar också med hypnos &suggestionsterapi och har förmånen att få följa och hjälpa människor i vardagen. I denna blogg skriver jag om allt. Allt som handlar om mig själv som människa och medmänniska. Om stress, glädje, kris, tåg, stora barn, små barn, katter, att vila, att vara aktiv, att skratta, gråta, sjukdom, välmående, måsten,... ja livet helt enkelt. Livet som går upp & ner...och upp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *